Nu när den nya plattan är påväg är det såklart dags att damma av Kent-skivorna i hyllan. Som vanligt fastnar jag i Du & Jag Dödens mörka musik och lyrik. Det är ett av världens få album som verkligen fångar en fångar en direkt och som håller en där enda till slutet utan en enda tråkig sekund där emellan. Inte ens b-sidorna är någon gång nära på att bli tråkiga. M är just en b-sida, egentligen inte från albumet utan från Max 500-singeln. Men eftersom den är inkluderad på boxversionen av albumet så får den räknas dit. Precis som alla andra låtar på Du & Jag Döden är den mördande vacker. Dock har den fått den mest otacksamma platsen på plattan; direkt efter Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare). Då i stort sett alla andra låtar bleknar i jämförelse med den sistnämnda har M kommit lite i skuggan. Men lyssna gärna på den individuellt och jag lovar att du lägger den varmt om hjärtat precis som resten av skivan.

I dessa tider, när höstdepressionen smyger sig på gör sig Du & Jag Döden mycket bra. Det brukar kännas som ett typiskt vinteralbum men texterna kan verkligen göra dig lite smått filosofisk i höstrusket.