"Det går över, det går över, det går aldrig över..."

Vilken jävla skitdag det var igår. Det var rejäl jävla skitdag. Fact. Fråga inte.

Den kommande veckan blir nog inte så mycket bättre. Vill konstigt nog spendera så mycket tid i skolan som möjligt. Hatar att komma hem till ensamheten. Dock stannar ju inte resten av folket kvar så länge så det blir att jag får gå hem ändå.
En fest till helgen hade verkligen inte suttit fel.
-
"Du är väl inte sorglig?"
Jo, ibland faktiskt. Får trösta mig med lite Mew.

Why do we dream when our thoughts mean nothing?

Kent - M



Nu när den nya plattan är påväg är det såklart dags att damma av Kent-skivorna i hyllan. Som vanligt fastnar jag i Du & Jag Dödens mörka musik och lyrik. Det är ett av världens få album som verkligen fångar en fångar en direkt och som håller en där enda till slutet utan en enda tråkig sekund där emellan. Inte ens b-sidorna är någon gång nära på att bli tråkiga. M är just en b-sida, egentligen inte från albumet utan från Max 500-singeln. Men eftersom den är inkluderad på boxversionen av albumet så får den räknas dit. Precis som alla andra låtar på Du & Jag Döden är den mördande vacker. Dock har den fått den mest otacksamma platsen på plattan; direkt efter Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare). Då i stort sett alla andra låtar bleknar i jämförelse med den sistnämnda har M kommit lite i skuggan. Men lyssna gärna på den individuellt och jag lovar att du lägger den varmt om hjärtat precis som resten av skivan.

"Jag tog en roll när du blev sjuk 
En roll som krävde hårdare hud 
Min kraftreserv den tar snart slut 
Som min tro på en ingripande gud 

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små 
Och du rör min kind så jag förstår 
att det bara är timmar tills du går"

I dessa tider, när höstdepressionen smyger sig på gör sig Du & Jag Döden mycket bra. Det brukar kännas som ett typiskt vinteralbum men texterna kan verkligen göra dig lite smått filosofisk i höstrusket.

Frukt som får den som äter av den att känna sig behagligt sömnig och lättjefull.

(Albumomslagen länkar till låtarna)
Opeth - The Lotus Eater



Svensk death metal med jazz-influenser. Låter det spännande? Tänkte väl det.
Jag har faktiskt inte förstått mig på Opeth fullt ut än, men bror min lyssnar på dem oavbrutet. Antar att det bara är en tidsfråga innan jag börjar göra samma sak. Hittills finns det dock ett antal låtar som är riktigt sköna. Det är bl a den här (The Lotus Eater) och Deliverance.
-
Såg dem live på Metaltown i somras och jaa, dom var gryyymt tighta. Antar att det blir så när man repar i ett kolsvart rum minst två timmar om dagen. Ambitiös ska man vara.
-
"Liquid is in your throat,
For hopeless delight.
After all you fell in love with death,
Life has aborted.
All you've had and all you became,
The night is calling, you pray forth.

The barren waste is your land,
Crops they were sown to die.

The skin is a mirror,
The eyes hollow with ignorance,
Health runs from your lips,
Tucked in and safe in a world of sleep."


Mew - Sometimes Life Isn't Easy



Mew, åh, Mew. Det finns knappt något bättre. Man kan knappast beskriva bandet bättre än vad vårt käre lands kritiker redan gjort: "Drömsk åskväderpop , episk ljuddramatik , sagopop skriven för ledsna isländska prinsar." DET NI!
-
Jag ska vara ärlig. Deras senaste album, No more stories Are told today I'm sorry They washed away No more stories The world is grey I'm tired Let's wash away (ja, det heter så), satt inte direkt men det har vuxit på mig. En av de bästa låtarna är lätt Sometimes Life Isn't Easy. Texten är helt underbar:

"Don't you know sometimes,
When it feels like someone put a hex on you?
Well, I felt like that.
I was blaming myself.
I was cushioning my fall.

Hold my arms back when they beat me,
Leave me in the ditch where they kick me,
Sever my limbs and deceive me.

Sometimes life isn't easy."

Det är bara att lyssna, lyssna igen, och igen, och igen.

Jag vill också tillägga att Kent släpper sitt nya album Röd den sjätte november! ASKALAS!!!! Köpte nyss den nya singeln Töntarna på iTunes Store. Ska strax lyssna!
-

RSS 2.0