Har nyss kommit hem från en "släktmiddag" (om man nu kan kalla det så, vi var sex personer. men iallafall) i mormors stuga. Där har jag fått god mat, öl och historier om Alexandras pappas och min mammas ungdom. Lite sådär måttligt intressant! (Om Alex läser det här och vill veta lite diverse saker så kan vi ta det vid ett senare tillfälle ;) Aja, nog om det.

Jag har kommit på en hyffsat deprimerande sak; sommarlovet existerar endast i tre veckor till! Var har det tagit vägen egentligen? Jag har slösat bort det med allt för mycket dötid och för lite festande (som vanligt vill säga). När jag dock tänker tillbaka på t ex AC/DC-konserten så inser jag att lovet har hållt på ganska länge. Det känns faktiskt som att det var väldigt längesen... Menmen, Sjuhäradsfestivalen ligger fortfarande framför en att "se fram emot" (öh...).

På söndag eller måndag kommer jag faktiskt hem till Ulricehamn för gott (för detta året). Det ska bli otroligt skönt att slippa Varberg ett tag. Vissa må tycka att jag är konstig som vill härifrån men att behöva sitta här nere i två månader, den mesta tiden i ensamhet, är faktiskt riktigt drygt och deppigt. Så den som ser fram emot min hemkomst kan markera 2a augusti i kalendern.

Imorgon kommer sällskapet vid namn Eggefors hit. Det blir väl förhoppningsvis trevligt. Jakob, jag hoppas att du har på dig dina gula Dominic Howard-jeans!